Från en ettåring till en annan ettåring. Conrad i Odensbacken opererades för en VSD och en artär som låg fel.
När är man som förälder nojig eller överbeskyddande?
Eller är det bara så att man känner och vet att något är fel. För övrigt hur vet man vad i barnets situation som kan vara meningsbärande för sjukvårdspersonal om man själv inte har kunskapen. Blir man sedan mindre oroad eller upprörd för att någon säger att man är överbeskyddande? Vore det kanske inte bättre att man då fick ytterligare information om vad som är viktigt att titta efter. Samt ett erbjudande om samtalskontakt för att få ur sig sin ångest, om det nu skulle vara så att man har svårt att släppa oron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar