- Jag heter: Alve
- Jag föddes: Mölndals BB utanför Gbg, feb 2012.
- Min familj: Mamma Anna, pappa Karl, Storasystrarna Tuva 07 och Saga 09.
- Jag bor: I Hällingsjö, några mil utanför Gbg.
- Detta är vad jag gillar bäst: Bada och köra fyrhjuling.
- Jag vill bli: Maskinförare, tror mamma Anna ;)
- Min favoritfärg: Grön
- Min favoritbok: Pino är bäst.
- Favoritprogram på TV: Stora maskiner.
- Favoritmat: Mat är ingen favorit alls, men äter det som erbjuds så länge det är passerat. Har ännu inte lärt mig att tugga.
- Gillar att dansa till: Babblarna
- Mitt favoritdjur: Häst och hund, har både hästar och hundar hemma.
- Mitt hjärtfel: Fallots Tetrad
Om jag någonsin skulle tatuera mig så borde jag skriva; Det löser sig!
För det är precis så det har varit för oss, det har alltid löst sig. Vi ser till att saker och ting löser sig, det blir kanske inte alltid så som jag trodde el ville, men vem säger att det jag trodde el ville skulle vara det bästa.
Alve föddes mitt i hjärtebarnsmånaden och det visade sig att han hade hjärtfel, inte ett fel utan fem, st, det visade sig att Alve blivit berikad med en extra kromosom, Alve har Downs syndrom, något som vi inte alls var beredda på. Vi hade ju planerat att gå på dop dagen efter vi kommit hem. Det blev inget dop, vi blev kvar på sjukhuset ett bra tag. Alves dryga första år i livet bodde vi mestadels på sjukhuset, det är en tid man ofta ser tillbaka på, det var många gånger en svår tid. Men vi fick vara en familj, det stärkte oss, Alve är vårt tredje barn.
Med ett fantastiskt nätverk runt omkring så löste vi allt, det var hästar och hundar som inte kunde följa med när vi packade inför vårt nya tillfälliga hem.
För det är precis så det har varit för oss, det har alltid löst sig. Vi ser till att saker och ting löser sig, det blir kanske inte alltid så som jag trodde el ville, men vem säger att det jag trodde el ville skulle vara det bästa.
Alve föddes mitt i hjärtebarnsmånaden och det visade sig att han hade hjärtfel, inte ett fel utan fem, st, det visade sig att Alve blivit berikad med en extra kromosom, Alve har Downs syndrom, något som vi inte alls var beredda på. Vi hade ju planerat att gå på dop dagen efter vi kommit hem. Det blev inget dop, vi blev kvar på sjukhuset ett bra tag. Alves dryga första år i livet bodde vi mestadels på sjukhuset, det är en tid man ofta ser tillbaka på, det var många gånger en svår tid. Men vi fick vara en familj, det stärkte oss, Alve är vårt tredje barn.
Med ett fantastiskt nätverk runt omkring så löste vi allt, det var hästar och hundar som inte kunde följa med när vi packade inför vårt nya tillfälliga hem.
Alve klarade till slut att andas själv,
Alve lärde sig tillslut att äta,
Alve lärde sig till slut att gå,
Alve lärde sig till slut att läka
Alve lärde sig tillslut att äta,
Alve lärde sig till slut att gå,
Alve lärde sig till slut att läka
Och många, många fler saker.
Vi har fortfarande många saker vi måste lösa,
Vi har fortfarande många saker vi måste lösa,
Alves hjärta måste lagas,
Alves bröstkorg måste korrigeras,
Alves blodprover måste stabiliseras.
Alves bröstkorg måste korrigeras,
Alves blodprover måste stabiliseras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar