Vi var, precis som alla andra, i en bebisbubbla av lycka och kärlek! På BB fick vi besök av våra föräldrar och syskon. Karl sov gott i sin morfars famn största delen av besöket och vi var inte det minsta bekymrade.
Ca 13 timmar efter förlossningen gjordes en pox-mätning. Den såg inte bra ut och gjordes om ett flertal gånger men med lika dåliga eller sämre resultat än första gången.
Min man och barnmorskan försvann snabbt ut ur rummet. Efter en stund hämtades jag utav en annan barnmorska.
Jag hörde en bebis skrika, såg barnmorskor springa fram och tillbaka in på ett rum. Insåg ganska snart att det var min bebis som skrek.
Något var väldigt fel så de hade ringt in en jourläkare och försökte nu sätta en infart för att kunna ge mediciner.
Barnmorskan försvann återigen med vårt barn, nu upp till förlossningen där läkaren väntade.
När vi väl kom upp låg Karl och skrek in i en syrgasmask. Läkaren pratade med oss, han misstänkte att det var något fel på hjärtat så Karl sövdes ner och hamnade i respirator och vi blev skickade till Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus. Läkaren visste inte om han skulle överleva.
Efter många timmars väntande medan läkarna gjorde ultraljud på Karls hjärta så fick vi veta vad som var fel.
Runt 2-tiden på natten (ca 20 timmar efter Karl föddes), så fick vi veta att han hade två hjärtfel. Transposition av de stora artärerna samt VSD.
Vid 6 dagars ålder gjordes en hjärtkatt som dessvärre misslyckades, ny medicin fick sättas in och läget förvärrades.
Vid 13 dagars ålder genomgick Karl en arteriell overswitch som räddade hans liv.
Bara dagar efter operationen kunde vi åka hem.
Karl är nu helt frisk och vi kommer aldrig kunna tacka den fantastiska vårdpersonalen nog! Vi är så otroligt tacksamma.
Hoppas ni vill uppmärksamma Karl.
Han är vår största hjälte. Den starkaste vi vet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar