GUSTAV FRÅN GÄVLE

Gustav föddes en snöig novembermorgon 2002 i Gävle och lyckan var total.

På kvällen tyckte vi föräldrar att han var blå, och en läkare på BB sa att det kunde vara ett litet hål mellan förmaken, vilket inte var ovanligt och skulle förmodligen försvinna. Sonen fick syrgas och flyttas till Neonatalavdelningen för koll.

Dag tre undersöktes han av en kardiolog från vuxenavd då vår barnkardiolog var bortrest. Denna var lite osäker då det ser så olika ut på nyfödda och vuxna, så vi fick åka taxi med en syrgastub och en sköterska till Uppsalasjukhus. 
Väl där muttrade barnkardiologen en hel timme innan han uttalar de värsta ord en nybliven förälder kan höra: ’Det här ser inte bra ut, förbered er på att han inte överlever’.
Golv och tak bytte plats, och i det kaos som följde i våra hjärnor, skulle läkaren förklara vad det innebar att ha blivit född med en missbildning i hjärtat som heter HLHS (Hypoplastiskt Vänsterkammarsyndrom, vilket innebär att vänster hjärtkammare, som skickar ut syresatt blod i kroppen saknas eller är kraftigt underutvecklad),samtidigt som Gustav togs till en helikopter för att flygas till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Vi fick åka efter från Arlanda. Där och då gav min hjärna upp att försöka förstå.


Han opererades 1:a gången 8 dagar gammal, 2:a gången vid 9 månader och 3:e och sista vid 3,5 år. Nu har han ett enkammarhjärta.
Efter dessa operationer (och ett stort antal undersökningar i olika former), har vi en stark krigare på 15 år. Och så fruktansvärt envis. Och tur är väl det, det är ju det som gjort att han klarat allt så bra.

Han bestämde sig när han var 3 år, uttalade sina framtidsvisioner i TV vid 4 års ålder – han skulle bli bonde. Vid 15 håller han fast vid detta och ska försöka komma in på ett jordbruksgymnasium.
Han är med på alla idrottstimmar i skolan, har varit med på friidrottstävlingar som Gävle skolor har haft, har utövat olika sporter på fritiden trots sämre ork än sina kamrater.

Han har ett enormt stort hjärta – för allt och alla – trots ett ’halvt’ hjärta.
Och vår förhoppning och högsta önskan som föräldrar är att han ska klara sig med det hjärta han har och få leva ett normallångt och lyckligt liv.