Från hjärta till Hjärta – från Norr till

Visste du att det i Sverige föds ca 1000 barn varje år med hjärtfel. Det är 3 barn om dagen! Hjärtfel är den vanligaste defekten jämfört med andra medfödda sjukdomar, 1 barn av 100 föds med hjärtfel och det ser likadant ut vart du än bor i världen.

Februari har utsetts till Alla barnhjärtans månad för att uppmärksamma alla dessa "hjärtebarn". I denna blogg kommer ni under februari månad att få följa med på en resa genom Sverige, från hjärta till hjärta och träffa några hjärtebarn, som vill dela sin historia.

Välkomna till bloggen Från hjärta till Hjärta – från Norr till Söder!

onsdag 21 februari 2018

IDA FRÅN MUNKEDAL

Sen ni sist mötte mig har många spännande saker hänt mig.
I våras (2017)på min årskontroll på Barnhjärtecentrum i Göteborg fick jag och mina föräldrar frågan om att bränna bort extra blodbanor i mitt hjärta som delvis orsakar hjärtrusningar. Jag åt mediciner mot dessa men efter 2,5 år med ”trötthetsdippar”huvudvärk och ständig yrsel( hög frånvaro i skolan mm pga att jag var så trött), trodde doktorerna att dom äntligen kommit på varför jag dippade. Mitt blodtryck hade varit alarmerande lågt under en lång tid och dom misstänkte att boven till mina dippar var medicinerna. 


Doktorn sa att det var 50-70 % chans att operationen skulle lyckas. Jag såg det ändå som en möjlighet att bli lite bättre och med stöd från mamma och pappa blev det bestämt om operation. I midsommarveckan gick dom in via ljumskarna precis som vid en vanlig kateterisering. Enda skillnaden var att i den ena katetern satt en elsladd och med den brändes mina extra retledningsbanor bort. Operationen lyckades och idag mår jag bättre än på länge!
Nu går jag i åk 3 och jag har normal frånvaro i skolan. Sällan jag är hemma pga mitt hjärta nu. Är jag sjuk är det pga förkylningar ,magsjukor precis som vilket annat barn som helst.

Lyckan var stor när jag före jul kunde vara med min klass i ishallen och åka skridskor en hel förmiddag. Förut kunde jag inte ens vistas i ishallen då jag dippade direkt och fick åka hem och sova.Nu ville jag inte gå av isen när vi skulle hem. Tänk, jag hade energi kvar efteråt också! Nu orkar jag skolan precis som mina klasskompisar och för första gången i mitt liv så känner jag att jag får vara som mina kompisar. Visst är jag trött mellan varven och får arytmier och blodtrycksfall ibland. Men jag återhämtar mig mycket snabbare.
Ett bamseTACK till mina fröknar i skolan-ingen nämnd ingen glömd- för att ni hjälpt mig så att jag klarat hela åk 1 och 2 trots mina dippar. 
Tack för mig
Kram
Ida i Munkedal 

Här kan ni läsa mer om Ida:
https://franhjarta.blogspot.se/2016/02/ida-fran-munkedal2016.html

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar