Från hjärta till Hjärta – från Norr till

Visste du att det i Sverige föds ca 1000 barn varje år med hjärtfel. Det är 3 barn om dagen! Hjärtfel är den vanligaste defekten jämfört med andra medfödda sjukdomar, 1 barn av 100 föds med hjärtfel och det ser likadant ut vart du än bor i världen.

Februari har utsetts till Alla barnhjärtans månad för att uppmärksamma alla dessa "hjärtebarn". I denna blogg kommer ni under februari månad att få följa med på en resa genom Sverige, från hjärta till hjärta och träffa några hjärtebarn, som vill dela sin historia.

Välkomna till bloggen Från hjärta till Hjärta – från Norr till Söder!
Visar inlägg med etikett parachutemitral valve. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett parachutemitral valve. Visa alla inlägg

måndag 1 februari 2016

NILS-JOHN FRÅN IDIVUOMA

  • Jag heter Nils-John
  • Jag föddes den 4/9-09 i Gällivare
  • Min familj består av mamma, pappa och lillebror
  • Jag bor i Idivuoma
  • Jag gillar bäst att leka med mina kompisar och hjälpa pappa i skogen
  • Jag vill bli renskötare
  • Min favoritfärg är blå och röd
  • Min favoritbok är Skrotnisse och Bamse
  • Favoritprogram på Tv är Fåret Shaun
  • Favoritmat är rökt renkött och en massa grönsaker 
  • Mitt favoritdjur är min hund Hulmmu och mina renar
  • Mitt hjärtfel: coarctation av aortan, vsd och parachutemitral valve

I skrivande stund har vi -39,8 köldgrader ute, vi är inne på vår andra omgång med kyla denna vinter. Tiden stannar inte för att kylan slår till, vardagen måste flyta på, barnen åker till skolan så länge bussen startar på morgonen och alla måste sköta sina arbeten.

Kyla och problem med cirkulationen pga hjärtfel är inte en lysande kombination, men för oss bara ett problem som vi måste lösa, med mera kläder! Så är det med hela vårt liv, de utmaningar vi ställs inför de måste vi bara lösa, inte fly ifrån.

Nils-Johns pappa är nu ute för att samla ihop renarna för att vi ska skilja ut de sista som är kvar på fjället, det innebär att vi inom en snar framtid kommer ha skiljningsgärde. För den oinvigde innebär det flera timmar utomhus, i kyla och under kvällstid i regel. Alla är med, lika så Nils-John, och så är det med allt för honom, han är med och vi löser eventuella problem som vi möter. För honom kan det innebära att han orkar mindre och behöver ta fler pauser och kanske behöver lite hjälp att ta sig fram genom att bli buren så han orkar leka o springa när han kommer fram.

Olika lösningar beroende på årstid och aktivitet, men det viktiga är att hitta lösningen och möjligheten att leva precis som man vill. De mesta handlar om att hitta praktiska lösningar för oss föräldrar, för bland annat medicinhantering och sondnäring när vi är långa perioder utan el och rinnande vatten.

För oss har det blivit en sport att hitta dom bästa lösningarna

När man så väl är hemma vid det prisade kylskåpet och vattenkranen inser man att människan är bra lat idag. Där på fjället känns inget besvärligt, hämta vatten, koka det, skölja slangar osv, det är ingenting.

Men den stora oron är om läget försämras, om han drar på sig en luftvägsinfektion och medicinerna inte hjälper. Då har vi vårt hopp till satelittelefonen, koordinaterna för stugans placering står skrivna med spritpenna på insidan av medicinskåpet, bredvid står det fungerande larmnumret. Det tar ca 40 minuter för helikoptern att komma till vår sommarboplats, vi vet för att vi har testat.

Då kan man helt befogat tänka varför vi utsätter vårt barn för detta. Men vore det bättre att utsätta honom för ett liv utan mening? Vad vore hans och vårt liv om vi inte fyllde den med den mening vi anser ger värde till våra liv? Läkarna anser att vi gör helt rätt och vi känner att vi gör rätt, för vi kan inte varan så rädda om livet så vi inte lever det. Måhända kommer det en dag då Nils-John är för svag för att följa med upp på kalvmärkning, men då tar vi itu med det då. Just nu har vi fullt upp med att leva livet, och jag hoppas att alla hjärtebarn få chansen att leva livet fullt ut trots sina svårigheter!

När man först blir förälder till ett svårt hjärtsjuk barn kan man drabbas av en rädsla för i princip allt, vilket drabbade oss också så klart men ganska omgående bestämde vi oss för att vi inte skulle hindra vår son från någonting om inte hans sjukdom gjorde det. Även för människor runt i kring kan det vara svårt att förstå hur sjuk vår son är, eftersom han är med på det mesta och i ett ganska högt tempo, men dom ser inte arbetet bakom kulisserna som möjliggör för honom att hänga på. Men det arbetet gör vi så gärna när vi ser vilken livskvalitet vi ger honom.

Länkar till Nils-Johns hjärtfel:
Aorta koarktion /Coarction av aorta
Kammarseptumdefekt / VSD
Parachutemitral valve (på engelska)


Läpp-, käk- och gomspalt

söndag 1 februari 2015

NILS-JOHN FRÅN IDIVUOMA

  • Jag heter Nils-John
  • Jag föddes den 4/9-09 i Gällivare
  • Min familj består av mamma, pappa och lillebror
  • Jag bor i Idivuoma
  • Jag gillar bäst att ploga på vintern och cykla på sommaren
  • Jag vill bli renskötare
  • Min favoritfärg är blå
  • Min favoritbok är barnens bibel och skotertidningar
  • Jag är inte så förtjust i TV
  • Favoritmat är kokt rensida
  • Mitt favoritdjur är min hund hulmmu
  • Mitt hjärtfel: coarctation av aortan, vsd och parachutemitral valve

Välkomna till vår historia
En berättelse om en liten familj bestående av mig, mamman i familjen, en pappa och två små pojkar, Nils-John och Per-Tomas. Det är vår äldste son Nils-John på 5 år som är vårt hjärtebarn. 

Vi bor i Idivuoma, en liten by uppe i Kiruna kommun, här lever vi på renskötseln i likhet med några andra familjer.

Nils-John föddes just som älgjakten skulle börja, direkt såg man det uppenbara att han hade läpp-käk-gomspalt. Det kändes lugnt, vi lugnade oss med att han i alla fall inte hade någon livshotande sjukdom. Så på hans andra levnadsdygn när lite rutinkontroller togs upptäcktes att något inte stämde med hjärtat. En vuxenkardiolog fick göra ultraljud, eftersom Gällivare inte har någon egen barnkardiolog. Som vuxen med medfött hjärtfel har jag själv gjort många hjärtultraljud och till och med jag såg att något inte stämde på ultraljudsbilden, hjärtat såg sjukt ut. Efter det konstaterades att han omgående måste transporteras till Göteborg, en av två platser i Sverige som opererar hjärtsjuka barn. Med omgående menas att han fick vänta länge på intensiven innan ambulansen kom som skulle ta honom till Kiruna, där dom har en dygnetruntbemannad flygplats, därifrån flögs han med ambulansflyg till Göteborg. 

Att lämna över sin nyfödda bebis till sjukvårdspersonal som ska ta honom ensam till andra änden av landet är tufft, dagen efter fick vi själva sätta oss i taxin till Kiruna och ta ett flyg till Göteborg, hur den natten blev till morgon förstår jag inte än idag. Men det var början på något som skulle bli vanligt för oss, många, långa och akuta resor, ibland alla tre sakerna på en gång, idag mest många och halvlånga!

Att leva av renskötseln innebär obekväma arbetstider, långa perioder i väglöst land utan rinnande vatten och el, och utan mobiltäckning. Inget av detta har hindrat oss från att fortsätta leva det liv som vi vill leva, men det har gett oss många utmaningar och vi har fått bli experter på att förutse värsta tänkbara situationer. I fjällen där vi är om somrarna har vi en satelittelefon, i likhet med många. För att kunna ge exakt information om man måste ringa ambulanshelikopter har vi skrivit in koordinaterna för stugans med spritpenna på insidan av ett skåp. Där vi är som mest under alla årstider har vi bilväg och idag har vi även täckning via ett bolag, då är el och rinnande vatten överflödig lyx.

När Nils-John var upp till sju månader hade han nässond och var infektionskänslig, så då var det ett evigt kokande av vatten och tidsödande att hålla allt rent när vi var där utan el och vatten, men jag är glad att jag gjorde det jobbet, han har fått chansen att leva det livet vi valt så fullt ut som han har kunnat. Att hindra honom mer än alla sjukhusbesök och sjukperioder gör vore mer än fel av oss. Vi har alltid sett till det friska, med hänsyn till sjukdomen, och vi har sett att det mesta är möjligt bara man vill och vågar tro på sin förmåga som förälder. Vi skulle aldrig utsätta honom för något som skulle kunna vara skadligt, många är de gånger då jag blivit kvar i stugan med honom då det varit rengärden, just för att dagsformen inte varit bra, orken har inte funnits hos honom och då måste man lyssna på hans kropp.

Så hur gick det nere i Göteborg för oss? 
Jodå, vi har vår pojke hos oss men starten var svår och det blev två operationer innan vi efter två månader äntligen fick komma hem till Idivuoma, då var älgjakten över och den första snön hade kommit. Det var året då svininfluensan satte skräck i Sverige, och varför inte dra på sig den influensan när man är liten och hjärtsjuk. Så efter nån vecka hemma, just när grannsamebyn skulle börja skilja sina renar vinkade Nils-Johns pappa av oss och jag flög återigen ner till Göteborg med min bebis. Läget var kritiskt, läkarna sprang och annars förstående sköterskor kunde inte förstå var pojkens pappa var, vad gjorde han på fjället?! Pojken repade sig, hans pappa ringde så fort han kunde för att höra hur han mådde och jag förklarade för sköterskorna hur livet ser ut för oss. Det är hemskt att åka ensam iväg, men jag kan tänka mig att det är lika jobbigt att bli kvar maktlös också.

Jag kommer aldrig veta hur det är att komma hem från BB med min första bebis utan att ha gjort en lång resa på liv och död. Men vi är ändå oändligt lyckligt lottade, vi kom i alla fall hem med vår bebis, och han har vuxit och tagit sig igenom många svåra stunder. Vi är tacksamma över att vi lever i Sverige som har så bra vård. Även om det alltid finns mycket som kan bli bättre. 

Forskningen går hela tiden framåt och det är tack vare att så många skänker pengar till hjärtebarnsfonden och på olika sätt bidrar till forskningen kring barnhjärtan! Hade jag haft min sons hjärtfel när jag föddes på tidigt 1980-tal hade jag inte överlevt, men han gjorde det.

Länkar till Nils-Johns hjärtfel:
Aorta koarktion /Coarction av aorta
Kammarseptumdefekt / VSD
Parachutemitral valve (på engelska)


Läpp-, käk- och gomspalt