~Eliot, 5 månader (född 1/7-2016), transposition~
Jag kommer aldrig glömma den där torsdagseftermiddagen i februari 2016.
Vi hade tid för rutinultraljud kl. 13:00 på Karolinska i Huddinge så jag smet iväg från jobbet, hade ett möte kl. 15:00 som jag räknade med att jag skulle hinna tillbaka till utan problem men... det blev inget möte för mig.
Vi hade tidigare gjort ett sk. KUB-test som hade sett bra ut så jag var inte särskilt orolig när jag lade mig på britsen i undersökningsrummet.
Bebisen låg lite dumt till och ville inte riktigt flytta på sig trots att barnmorskan puttade och störde honom, hon cirkulerade väldigt länge runt ryggraden och sa inte så mycket.
Efter en stund insåg jag att allt inte kunde vara som det skulle och till slut sa barnmorskan att något såg konstigt ut med hjärtat men hon skulle ta in en specialist som fanns på plats just den dagen.
Barnhjärtspecialisten Sven-Erik var ganska säker på en gång att vår bebis hjärta hade något som kallas Transposition (TGA) men han ville titta med en bättre ultraljudsmaskin så vi skulle komma tillbaka om en timme när den var ledig.
Jag och Robin gick ner till bistron på sjukhuset i någon typ av chocktillstånd, vi köpte varsin kaffe och började genast googla på transposition.
Min tankar gick runt i huvudet...självklart hade de sett fel, vi kunde inte få ett barn med hjärtfel vi som var så friska och redan hade ett fullt friskt barn.
Vi gick tillbaka upp till mottagningen och fick domen, den här gången utan tvekan från Sven-Erik, det var Transposition.
Sven-Erik berättade en hel del om hjärtfelet och konstigt nog i den situationen så fastnade det mesta, vi fick redan då veta att vi skulle föda vår son i Lund där han kort efter födseln skulle opereras eftersom ett hjärta med Transposition inte är livsdugligt
Eliot föddes som planerat i Lund och opererades tre dagar gammal, han mår idag hur bra som helst och njuter av livet.
Jag berättar om vår fopertsatta resa i bloggen:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar