MIA FRÅN LYSEKIL

~Linus, 3år, fallots tetrad~

Efter en jobbig graviditet med havandeskapsförgiftning och ett kejsarsnitt var han äntligen ute vårt lilla mirakel. Vi låg på BB och försökte komma in i rutiner med amning mm. Linus hade svårt att få sig mat och vi fick snart gå över till att stödmata med kopp. Linus föddes på en onsdag och på lördagen kände vi oss redo att åka hem… 

Mormor och morfar lämnade storasyster på BB på vägen hem till Småland och vi skulle bara göra läkarkontrollen och sen åka hem. På läkarkontrollen hörde de ett blåsljud och Linus hade tappat mer än 10% i vikt, så det blev ingen hemgång för mig och Linus utan pappa och storasyster fick åka hem själva, det var ju inte så det skulle vara. Linus åt sämre och vi fick börja skriva upp vilka tider och hur länge han åt samt väga honom före och efter. På söndagen gjorde vi ett nytt försök att få åka hem, men blåsljudet var kvar och eftersom det var helg fick vi vänta tills måndagen innan de kunde göra ett hjärtultraljud. På måndag morgon gjorde de ny läkarundersökning och eftersom blåsljudet kvarstod skulle Linus få göra ett hjärtultraljud, läkaren sa att de flesta fall är det bara ett litet hål som växer ihop av sig själv och att läkaren som skulle göra ultraljudet brukade berätta vad det var för fel.

Vi gick hela familjen bort till fysiologiska enheten som skulle göra ultraljudet, Emmy stannade ute i lekrummet. Läkaren berättade att hon inte brukade prata under undersökningen utan efteråt. Undersökningen tog 45 minuter och sen sa hon ”jag har hittat ett hjärtfel hos er son, men barnläkaren får berätta mer”, jag frågade så om vi fick åka hem och hon svarade ”det tror jag inte”. Där och då rasade världen… Peter och Emmy gick till restaurangen och åt när jag och Linus gick tillbaka till rummet på BB. Där hade vi packat våra väskor och var klara för att åka hem… Satt på sängen när städerskan kom in och frågade hur det var, bröt ihop och berättade vad som hänt. Hon hämtade vårdpersonal som var så underbara, de ringde barnläkaren som kom så snabbt han kunde och satte sig med oss. Han sa att er son har ett hjärtfel som heter Fallots tetrad som är en komplex sjukdom med fyra medfödda hjärtfel och ritade, förklarade och svarade på våra frågor. Till slut sa han att vi får åka hem, med oss hem fick vi en lista på symptom som vi skulle vara uppmärksamma på och ringa dem om de uppstod. Men till slut satt vi alla i bilen och var på väg hem… livet blir inte alltid som man tänkt sig, men det gäller att ta vara på det man har.