~Klara, 9år, truncus arteriosus~
Klara föddes en onsdag eftermiddag i augusti månad. Hon kom upp på mitt bröst några minuter innan man upptäckte att hon inte mådde bra. Klara togs till ett annat rum för behandling och hennes pappa fick följa med. Med jämna mellanrum kom barnmorskan in till mig med frågor om exempelvis bröstmjölk. Klara behövde mjölk men mådde inte tillräckligt bra för att kunna vara hos mig, är väldigt tacksam att hon istället kunde få donerad mjölk.
Två timmar efter hon föddes träffades vi igen, hennes pappa hade då varit med henne nästan hela tiden vilket kändes bra. Klara blev kvar över natten på avdelning 34. Hon fick sova på avdelningen med löfte om att hon morgonen efter skulle få följa med till BB. Jag klarade inte av att sova utan henne utan smög iväg till avdelningen mitt i natten och fick sova i en fåtölj bredvid henne.
Morgonen efter skulle man göra en undersökning innan vi fick "tillbaks" henne. Läkaren sa att han bara skulle lyssna på hjärtat och sedan var hon redo att komma till oss. Det blev inte så eftersom han hörde ett blåsljud, istället blev det ultraljud på hjärtat direkt. Vi förstod aldrig hur allvarligt detta kunde vara men läkaren var sammanbiten under hela undersökningen. Vi fick aldrig något besked mer än att om det han misstänkte stämde så var det inte så bra... Ambulans bokades för resa till Göteborg nästkommande dag.
Väl i Göteborg blev det förstås fler undersökningar och ultraljud, läkaren säger nästan omedelbart att hon har ett mycket allvarligt hjärtfel. Det var inte förrän de orden uttalades som vi verkligen förstod, vi hade varit så naiva. Läkaren förklarade noga för oss vad hjärtfelet innebar och hur man tänkte sig hjälpa Klara. Vi var tacksamma att möjligheter fanns men samtidigt livrädda. Direkt efter samtalet med läkaren gick vi på utsidan sjukhuset och ringde våra föräldrar som suttit hemma nervösa och kanske ännu mer ovetandes än vi.
Eftersom hon mådde bra vid detta tillfälle bokades en operation in tre veckor senare och vi åkte tillbaks till hemsjukhuset med ett hjärtebarn och en för oss väldigt oviss framtid. Jag önskar nu att vi hade vetat då det vi vet idag, det gick ju bra ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar